Om IntronA ^®

IntronA är ett α-2b-interferon; ett vattenlösligt äggviteämne som är framställt med rekombinant genteknik med hjälp av en interferon α-2b gen från humana leukocyter. Aktiviteten hos IntronA uttrycks i internationella enheter, IE. Enheterna står för ett mått av aktivitet bestämt av WHO. IntronA används i Sverige sedan 1986 och är en viktig del av standardbehandling av flera olika blodsjukdomar, cancersjukdomar och virusinfektioner, ibland ensamt och ibland i kombination med andra läkemedel.

Vad är interferon?

Interferoner är äggviteämnen som vissa celltyper i kroppen producerar när vårt immunförsvar aktiveras. Interferonerna påverkar olika signalvägar i celler och mellan olika celler. De är ett således naturligt förekommande ämnen, men de kan också framställas och användas vid medicinsk behandling.

Bakgrund

Interferonerna upptäcktes på 50-talet och öppnade ett helt nytt forskningsfält. Forskare, bl a i Sverige, kunde visa att interferoner både kunde hindra att virus förökade sig i kroppen och stoppa cancercellers tillväxt.

Vid den här tiden kunde interferon inte framställas i tillräckligt stor mängd för att behandla patienter med olika virus- eller cancersjukdomar. Detta ledde till att Schering-Plough intensifierade sin forskning och fann en metod att producera ett interferon i stora mängder. Detta interferon, som är ett α-2b-interferon, fick som läkemedel namnet IntronA.

Hur fungerar IntronA^®?

Ref. Murphy, B. et al. - Non specific defenses in Medical Microbiology, 3rd Edition Churchill Livingstone, New York, 1993Med åren har man lärt sig allt mer om verkningsmekanismerna bakom IntronA´s effekter mot olika sjukdomar. Vi beskriver några av de mekanismer som ligger bakom t ex den antivirala och den antitumorala aktiviteten.

Interferonproteinerna (α, β och γ) produceras som ett svar på angrepp av främmande ämnen och mikroorganismer. Interferoner är hormonliknande till sin funktion och agerar som signalsubstanser. De aktiverar eller hämmar celler genom att påverka särskilda receptorer på dessas yta. En signal skickas då till cellkärnan och vidare till de gener som kodar för viktiga effektorproteiner.

Dessa effektorproteiner kan i sin tur stoppa virusreplikation i cellen eller ha immunmodulerande effekter som direkt eller indirekt hämmar eller avdödar virus eller tumörceller.

Interferonproduktionen ingår i det ickespecifika immunförsvaret och startar redan ett par timmar efter t ex ett virusangrepp. Det specifika immunförsvaret, med bl a antikroppsbildning, kommer igång först senare.

Antitumorala mekanismer

Antiproliferativ effekt

Interferon har en antiproliferativ effekt både på normala och maligna celler och tycks kunna utöva denna effekt i cellcykelns olika faser. I postmitosfasen, G1, har det visat sig att interferon kan hämma eller minska syntesen av RNA och de proteiner som är viktiga för DNA-syntesen. Cellerna går då igenom cellcykeln i en långsammare takt eller går till vilofasen, G0.
Ref. Produktmonografi

Onkogener är gener som associeras med maligna cellers transformation. De finns normalt i alla celler och är bl a en del i kontrollen av cellernas proliferation. När onkogenuttrycket förändras eller ökar, kan cellens tillväxt öka okontrollerat och börja leda till att cellen transformeras till en malign cell. Onkogenuttrycket kan förändras via flera olika mekanismer, t ex kromosomal translokation (som gör att onkogenen hamnar på en annan plats i arvsmassan), en punktmutation (som leder till att onkogenens proteinprodukt förändras) eller att andra gener som reglerar onkogenens uttryck ändrat sin aktivitet.
Ref. Onkologi, Ringborg. U, Libers förlag 1998.

Studier har visat att interferon kan hämma uttrycket av vissa onkogener vilket då leder till att proliferationen av transformerade celler kan stoppas.

Immunmodulerande effekt

Genom interferonets viktiga roll i immunförsvaret anses interferonet ha en indirekt påverkan/effekt på olika virala sjukdomar. Både B-celler (det humorala immunförsvaret) och T-celler (det cellulära immunsystemet) påverkas i antal och aktivitet. Interferonet kan direkt påverka och reglera celler i det cellulära immunsystemet.

T.ex kan interferon både minska och öka NK (=Natural Killer="mördar")-cellers cytotoxiska aktivitet. NK-cellerna är de lymfocyter som via virusinfekterade cellers eller tumörcellers ytantigen kan söka upp, känna igen och förgöra dem. Även de sk pre-NK-cellerna som normalt inte är cytotoxiska kan aktiveras till att bli det. Interferon kan också påverka makrofagernas facocyterande aktivitet.
Ref. Produktmonografi

Farmakokinetik

Tidiga studier visar att alfa-interferonets effekt på cellerna är beroende av hur länge de blir exponerade för interferonet. Interferon elimineras snabbt från serum efter intravenös administration, men då man ger intramuskulära eller subcutana injektioner kan man uppnå höga plasmakoncentrationer under längre tid. IntronA ges oftast som subkutan injektion.

Maximal serumkoncentration efter subkutan eller intramuskulär injektion av 10 miljoner IE uppnås 6-8 timmar efter administrering, och efter 24 timmar är serumkoncentrationen under den påvisbara gränsen. Den biologiska halveringstiden är 6-7 timmar. IntronA har inte kunnat påvisas i urinen.

För ytterligare information se www.fass.se: IntronA^®.

Faktagranskad av medicinske rådgivaren och onkologen dr Magnus Bäcklund